I måndags var jag på ett seminarium i Stockholm om gifter i maten. På scenen: En expert på bekämpningsmedel och kretslopp från LRF (Lantbrukares riksförbund), en expert om riskbedömning från Swetox, en forskare från Svenska Miljöinstitutet (IVL), en toxikolog, enhetschef från Livsmedelsverket (SLV), kemikaliexperten från Coop och jordbruksexpert på Naturskyddsföreningen. Alltså rätt mycket och breda kompetenser på scenen! Debattens moderator var Louise Ungerth som är chef Konsument & Miljö på Konsumentföreningen Stockholm (KfS).
Min tolkning av kvällens föredrag vill jag sammanfatta så här:
LRF experten säger mer eller mindre att det spelar ingen roll om man odlar ekologiskt eller inte och att målet med vårt lantbruk är att man ska kunna odla stora mängder grödor som inte har ett nordiskt ursprung och pga det, är känsliga och mottagliga för infektioner, parasiter och olika sjukdomar. Prio ett ligger i att modifiera och skapa starkare sorter för att säkra vår matproduktion… Det tar tid och just nu, är bekämpningsmedel, konstgödsel och stråförkortningsmedel det enda verktygen lantbrukarna har… Experten säger att vi kan känna oss trygga eftersom alla bönder som är medlemmar i LRF och besprutar med alla dessa kemikalier på vår mat, måste ta ett “körkort” och för det, vara med på en 4-dagars utbildning, driven av själva LRF
Riskbedömningsexperten förklarar tydligt att det finns i stort sätt inget riktigt bra sätt att avgöra om kemikalierna som finns kvar i maten är skadliga eller inte. Han visar däremot studier från några ursprungsländer, där man odlar grönsaker och frukter (mest Sydamerika), att arbetarna på plantagerna blir sjuka, befolkningen som bor i närheten av odlingarna blir sjuka och att även de som tvättar arbetskläderna blir sjuka. Gravida kvinnor föder sjuka barn och även “friska” barn visar tydliga tecken på sämre utveckling av hjärnan/nervsystemet, sämre motorik, större utsättning till cancer och andra kroniska/auto immun sjukdomar… Han pratar om gränsvärden på rester av kemikalier i maten som något värde man har bara “uppskattat” utifrån det “vi tror att vi vet men inte är riktigt säkra på”. Inget gränsvärde har i stort sätt någon vetenskapligt källa… Man tror bara eftersom det inte finns några långsiktiga studier. Alltså framtiden kommer säkert med sina svar om detta säger han!
Forskare från Swetox berättar att det numera finns flera studier som är utförda av IVL om effekten av kemikalierester i maten men att dessa studier är beställda (och betalda) av livsmedelsindustrin och därefter inte publika… Utifrån det han vet kan det dras några slutsatser:
Kemikalierna som är vattenlösliga kan vi “kissa eller svetta bort” men är ändå otroligt farliga och stör vår hormonproduktion och våra vitala funktioner alltså immunförsvar, celldelningen, blodproduktion mm eftersom de flesta får det i sig genom kontinuerligt intag av besprutad mat.
Kemikalier som är fettlösliga däremot är jättesvåra att få bort och de ackumuleras i kroppsfettet. Mer kroppsfett => mer “lagrings utrymme” och desto äldre man blir desto högre värde. Högre värde => ökad risk av att cancer utvecklas.
Enhetschefen från Livsmedelsverket som oxå är toxikolog berättar om hur de kontrollerar gränsvärdena och avgör hur skadliga dessa kemikalier egentligen är. Tydligen är en del av kemikalierna jättefarliga, särskilt de som är hormonstörande och extra farliga för barn som får i sig mycket mer än oss vuxna eftersom dem äter mycket mer i relation till sin egen kroppsvikt. Grundregeln i toxikologin är att “det är inte ämnen som gör giften utan mängden” Alltså att, alla ämnen är giftiga om man får i sig tillräckligt mycket av det. SLV utgår från den där “guldregeln” för att bedöma om en paprika är ok att äta eller inte och bestämmer ett “maxvärde” på alla olika farliga kemikalier som “får finnas” i våra livsmedel. Hon erkänner att kontrollerna är otrolig svåra att utföra eftersom världsmarknaden har blivit så komplex, ofta med många olika underleverantörer och flera ursprungsländer för en endast produkt. Dessutom är det svårt att avgöra vad som händer i kroppen när alla dessa kemikalier blandas…
Livsmedelsverket säger att det pågår ett “intensivt arbete” just nu men kan inte säga på vilket sätt, var, av vem, om vad, eller om det finns någon slags tidsplan.
Kemikalier expert från COOP säger att deras mål är att sälja säkra livsmedel. De jobbar konstant med kontroll i Sverige men oxå i ursprungsländerna. Försäljning av ekologiska produkter ligger på 8 % av allt livsmedelsförsäljning under 2014 vilket hon gladde sig över: Denna siffra innebär en höjning på 40% på bara 1 år. Hon själv äter bara ekologiskt.
Jordbruksexpert på Naturskyddsföreningen upplyser om att det är mycket vi inte vet, så man borde vara mera försiktigt med det som tillåts att bespruta eller tillsätta i våra livsmedel. Gränsvärdena har visat sig vara felaktigt uppskattade tidigare (exempel med bly i bensin där gränsvärdena låg 100 gånger högre för 30 år sedan än det vi vet är skadlig idag, eller det tillåts DDT, PCB etc…) och att lobbyn jobbar på/med EU parlamentet. Det är stora aktörer i livsmedelsindustrin som själva skriver lagstiftningar och bestämmer vilka gränsvärdet vi ska gå efter…
Hela rummet känner sig helt hjälplös över det som har precis sagt. Jag kan inte låta bli att tänka på det texten jag skrev i Le Bakbok: “Med Paris i bakspegeln”. Jag var orolig innan, och nu är jag livrädd…
-Vi ber våra bönder att odla fel sorters grödor vilket resulterar att de måste bespruta farliga kemikalier för att säkra skördarna.
-Omfattande studier finns men ägs av stora livsmedelsbolag vilket gör att vi få inte ta nytta av slutsatserna/resultaten.
-Livsmedelsverket utgår ifrån direktiv och gränsvärden de vet kan vara är fel och som inte garanterar publikhälsan. Arbetet pågår men de/vi vet ingenting om det. Under tiden insjuknar småbarn i akut leukemi och andra cancerformer. ADHD, Hyperaktivitet och autism sprids som aldrig förr. Flickor kommer in i puberteten tidigare än någonsin i svensk historia. Allergier av olika slags blir allt vanligare, även fler barn lider av multi-allergi.
-Livsmedelsverket utgår från gammal fakta om toxikologi om att ” det är inte ämne som gör giftet utan mängden”. Fakta som idag inte stämmer längre: Vi vet idag att detta är inte sant längre och att mikro-mängder gifter kan ha ett större påverkan på vår hormonproduktion och andra system, än större mängder. Så gränsvärden som ät ställda för att skydda oss och våra barn ifrån kemikalierna i maten kan slänga sig i väggen!
-Smarta människor på COOP äter mer eller mindre 100 % ekologiskt men gläds åt att deras försäljning av ekologiska produkter bara uppgår till 8%.
Hur känner ni inför alltför detta? Jag känner mig väldigt frustrerad och hjälplös… Ska ventilera lite nu med att baka ihop en deg på ekologiskt stenmalet dinkelmjöl, oraffinerade havssalt och filtrerat vatten… På så sätt kan jag åka i lugn och ro till Skellefteå i morgon när jag vet att det finns bra bröd, fri från kemikalier på bordet hemma medan jag är borta.
