Alltså vad Jan Hedhs ställer till för mig med jämna mellanrum! Jag förstår inte att allt som har med honom att göra kan vara så himla heligt! Det går inte ens att vara en aning kritisk mot honom och det börjar regna, om inte advokatbrev, brev från Jan Hedh himself, hatbrev eller krulliga kommentarer från hans fans, som ifrågasätter min ödmjukhet gentemot just honom! Som person är jag helt övertygad om att han är en super snäll gubbe och hur gosig han är som person är väl upp till var och en att avgöra, men på yrkessidan… Nu menar jag hans yrkesroll, där har man rätt att ha åsikter och tycka till! Har han valt att vara en offentligt person då får han vara beredd att ta lite ris… Inte bara ros. Oavsett vad man gör och hur bra man är på det, finns det alltid människor som tycker precis tvärtom och det är bara att gilla läget, ifrågasätta sig själv om kritiken är relevant och sen följa sin väg som man själv tror att det blir bäst… Vill man inte hamna där? Då får man jobba i sitt lilla hörn och inte kalla på uppmärksamhet. Jag har gjort samma val och får både ris och ros.
Det är inte första gången som jag blir anklagad för att sakna ödmjukhet i olika sammanhang. De som känner mig på riktigt (alltså inte bara utifrån det de hör från andra o läser) upplever mig som ett ganska ödmjuk person, vilket låter motsägelsefullt med det intrycket till exempel Johannes får av mig!
Varför kommer min ödmjukhet fram bara för vissa? Jag har en teori 🙂
Så idag ska jag skriva och försöka definiera vad det där ordet betyder för mig och framförallt, om det är brist på ödmjukhet som egentligen är mitt problem! Eller, eftersom det tydligen är en del branschfolk som upplever mig ”oödmjuk” kan det handla om vad definitionen av ödmjukhet är, framförallt vad det är i branschen?
Jag ska försöka förklara vad jag menar genom att berätta och beskriva bageri & konditori branschen som jag ser den i mina drömmar och kanske, lyckas tydliggöra varför jag är som jag är, säger det jag säger och gör det jag gör. Jag ska berätta om min vision, en vision baserat på den tuffaste men samtidigt den bästa löfte jag någonsin har gjort. Det löfte jag gav när jag var 15 år gammal till min gråtande mor sommaren 1990, när jag berättade för henne att jag skulle bli bagare.
Löftet var att jag skulle ta den där skit bagare & konditor yrke och omvandla den till någonting fantastiskt, attraktivt, givande och hederligt. Ett yrke jag skulle vara stolt över och som sprider kärlek och godhet till mina medmänniskor! Jag kallar detta för löfte, kalla det för mission, korståg, intifadah eller vad du vill men den tanken har jag med mig, i mig, på mig varenda dag… Det där löftet sitter så hårt att jag fan svettas den!
Ja, min mun (och mina fingrar när jag skriver) är kopplat direkt till min hjärna: That’s a fact! Inget PK, inget filter! Det är så jag är, så jag har blivit uppfostrad och det som känns rätt för mig. Så nej, jag kommer inte att hålla käften för att ”man ska vara ödmjuk” ”man ska inte sticka ut”-principen. För det är inte den person jag är. Min integritet är min polstjärna (inte tillsatsmjölet nu, jag menar stjärnan som visar norr!) då följer jag den drastiskt!
Jag tycker att vissa bagare och konditorer att tappat greppet på vad yrket handlar om och motarbetar visionen av ett bak-Sverige så fantastiskt som det skulle kunna vara! Ett bak-Sverige baserat på just: ÖDMJUKHET! Men INTE en ödmjukhet gentemot idioterna som sprutar in en massa med kemikalier i sina bröd o bakverk. INTE en ödmjukhet gentemot mjöl, spannmål och brödsindustrin som på det girigaste sätt gjort bröd till rävgift. INTE en ödmjukhet gentemot nödiga självlysande gubbar som genom åren har drivit sitt lilla verksamhet. Undervisat, konsultat, skrivit prisbelönade böcker och föreläst mot sjuka summor samtidigt som de representerat industrin och sålt in den på skolor, bagerier och hemma hos Svenskarna. INTE en ödmjukhet som tillåter servering av grova lögner på ett silverfat!
Däremot säger jag JA till ödmjukhet som återspeglar våra fina värderingar som gör Sverige till en av de mest fantastiska land i världen. En ödmjukhet som gör att alla borde ha tillgång till ett ren, gott och nyttigt bröd man faktiskt kan vara stolt över att ställa på bordet! En ödmjukhet som visar respekt till hållbart landbruk som i sin tur gynnar miljön och djurens välmående. Denna vision laddad med fina värderingar skulle jag vilja servera på en skärbräda!
För alldeles för många har yrket handlat om att förvandla SKIT till guld med ett skickligt handlag! Dåliga råvaror, ett magisk recept, gärna lite tillsatser, okänsliga maskiner och en massa med krusiduller och glitter serverat till alla som blir förblindade och tyst fascinerade: Superlativer som ”förebild” , ”guru” eller ”världens bästa” dyker helt plötsligt upp. Nu ska alla hålla tyst, man ska vara ödmjuk! medan”förebilderna” spinner och slår sig för bröstet <Kolla på mig med min hög mössa och min industrisponsorspäckade kockrok à la Schumacher, kolla hur bra jag är, kolla vad jag kan göra med mina magiska fingrar> Men hallå! Kom ner till jorden igen! Du är bagare för fan, lär ungarna att BAKA och inspirera dem genom att ge dem relevanta kunskaper istället! Nu pratar vi om lättillgängliga kunskaper som skulle göra framtidens bagare värdefulla på den taskiga arbetsmarknaden, där vi har idag har elever som istället kommer ut från skolan och kan göra sockerrosetter…
Bagare och konditor är bland det mest jordnära yrken som finns! Man förvandlar mjöl, vatten, salt, socker, bär, kryddor etc till fantastiskt goda, näringsrika och hälsosamma bröd och bakverk. Allt detta kommer ifrån växtriket, jorden! Med andra ord tar man guld och gör allt i sin makt för att bevara den till det det är: GULD.
Idag om man tittar på hur undervisningen ser ut, mitt fantastiskt yrke till våra framtida bagare & konditorer, då ser man var fokus ligger. Istället för att lära de vad ett ägg, mjöl eller smör är och kommer ifrån. Lär de sig att göra sugarpaste blommor, choklad skulpturer och att blåsa socker till jävla svanar. INGEN kan få någon lönsamhet genom att göra sockerblommor eller skulpturer! Förebilderna ger (eller rättare sagt säljer in) till framtida konditorn och bagaren en syn på vårt yrke med paljetter, glamour och det hela täkt av en jävla massa med inbördes beundran. Utseende före innehåll, prestige före integritet, total kränkning av konsumenten: Bajs doppad i tempererad choklad… Det är vad det är!
Min bransch är som en stor balja fyllt med klarvatten. På botten: Ett fett lager skit… Det enda jag gör, i all ödmjukhet, är att röra lite med mina bagarfingrar… Vad händer då? Jo, skiten kommer upp! Men det är inte jag som stoppade den i baljan, den var redan där, längst ner i baljan!
Ännu ett Oödmjukt uttalande från min sida! Mina kort är på bordet i alla fall, vems tur är det att spela nu?
