Fredag morgon. Johanna kommer till jobbet kl 04 med DN i handen!
Sidan 16 i På Stan börjar så här med stor titel: Stockholm är Petite France!
Läser snabbt och förstår: Petite France är i Stockholm… Super kul att vi är med DN igen.
Haaaaaa! Dumma mig!
Ugnen tappar sin tålamod, piper och piper, det är fredag morgon..Massor att göra, jag måste lämna tidningen och fortsätta jobbar!
Att sköta min Bongard ugn är ingen lek, allt är timmat på sekunden!
60 croissants längs upp, 250 chouquetter i ugnen under, 45 baguetter under, 30 pains au levain, 30 Pavé och alldeles längs ner, 4 stora rostfria kantiner proppfulla med oxkind som ska serveras på brunchtallriken under helgen och som sakta, sakta, konfiteras i ank fett!
Croissanterna börjar blir klara och baguetterna med! Dags att förbereda nästa laddning…
Det där kommer jag aldrig att tröttna på, det är så kul!
Bakning handlar mycket om att just baka.
För mig är det ett extremt viktigt moment, allt kan gå till helvete om man inte gör rätt! De flesta recept lämnar alltid otroligt mycket plats för hur man gör en deg eller en smet, och på slutet av recepten blir några ord och siffror som: Baka 12 minuter på 210 °C och voila, det är klart!
Baknings konsten är det svåraste att lära sig för att den handlar väldigt mycket om känslor.
Utan den tekniska biten, att lära sig sköta ugnen tar lång tid! Så är det, finns ingen genväg!
Klockan är 8, ugnen har lugnat sig, butiken har precis öppnat, tillbaka till min DN tidning, och läser resten av artikel.
Fjärilar i magen hade jag inte fått på länge, men fredag morgon var de där!
Med hjälp av bara 43 väl valda ord kunde de placera mitt livsverk på Stockholms karta.
Jag är stolt över vad vi har gjort på John Ericssonsgatan 6, stolt över Petite France som har vuxit inåt och utan kompromiss.
Stolt över mig, visst, men framför allt stolt över alla, omkring mig, som jobbar hårt och tillåter mig att leva ut mina drömmar.
