Ibland träffar man sådana människor som gör att allt bara faller på plats. Och det har hänt flera gånger den här veckan! Man bor i samma stora stad, håller på med ungefär samma saker, vet att vi finns och vart, men ändå, man får inte kontakt med varandra.
Tills man får det…
Och då blir det som en supernova av kärlek och massor av känslor man inte ens kan beskriva.
Vissa kan… Jag kan inte. Inte bara på grund av språket men också för att jag tycker att vissa känslor är gjorda bara för att känna. Men varför behålla allt för sig själv? Visst vill man dela med andra, som jag brukar säga: Spread the love!
Tack Christoffer, Rebecca, Lars och Eskil för att ni kom in i våran liv.
